ALPAGISTER
...kallas de som tar hand om böndernas kor uppe i alperna om sommaren. Det är olika start- och stoppdatum för olika ostar och djur, men korna brukar lämna stallarna hos sina bönder någon gång i maj för att sedan återinstalleras i september-oktober. Däremellan har de vandrat omkring med sina herdar och herdinnor, alpagister, uppe i de bördiga alperna med sina härliga ängar, högre och högre upp. Det är inte ovanligt att de på sluttampen är uppe på 3000 meters höjd. När betet börjar tryta på en höjd, vandrar de högre upp för att söka nytt bete.
De mjölkas i små alphyddor (chalets), och ystningen svarar alpagisterna för. De använder hantverksmässiga metoder som utprövats i århundraden.
Det finns ett liknande system i franska Pyrennéerna som kallas för transhumance, men då är det får och getter som vallas.
Så, om en ost har "efternamnet" alpage, betyder det att den är tillverkad uppe i alperna på enbart sommarmjölk. Vi kallar dem även helt enkelt för alpostar. Några kända sådana är Gruyère Alpage, L'Etivaz Alpage och Beaufort Alpage.
VAR KOMMER ORDET OST IFRÅN, EGENTLIGEN?!
Ordet för ost är på de flesta språk besläktat med latinets caseus, som troligtvis har fornindiskt ursprung (ost heter på sanskrit kãsi).
Så t.ex engelskans cheese, tyskans käse, holländskans kaas, spanskans queso, och portugisiskans queijo.
Däremot har franskan - fromage - och italienskan - formaggio - ord som är härledda ur latinets formia, som kommer från grekiskans formos, som är beteckningen på den lilla sävkorg som i gångna tider användes som ostform.
Svenskans ost (en äldre form av oster) och finskans juusto har en helt annan historia: de går tillbaka på latinets jus som betyder sås, soppa (jfr engelskans juice).
